< Tillbaka till nyheterna

Det är folket som bygger landet

17 april 2020

Värsta långfredagspåsken någonsin genomliden.
Har jag tråkigt? Nope. Egentligen inte.
Är det synd om mig? Absolut inte!

Skulle en stor katastrof som Coronakrisen, med det mesta stängt och alla restriktioner vi lever med här i Portugal nu, någon gång inträffa medan just jag lever och går min stund på jorden så är ju 2020 ett bra år att välja: Jag och många med mig är i rätt fas i livet. Dessutom har vi ett fantastiskt hjälpmedel i internet för att minska avstånd och hålla kontakten via nyhetsflöden och sociala medier.

Jag är 62 år. Båda mina föräldrar är döda och barnen är utflyttade, har jobb och egna meningsfulla liv i Sverige. Mamma avled så sent som i oktober förra året så hon slapp Coronakrisen med ganska liten marginal. I den närmsta familjekretsen har jag inget större ansvar längre vilket är mycket skönt och befriande i dessa tider.

Här i Nazaré är jag, vi, och alla andra, uppkopplade på olika sätt. Vi hänger med fast vi sitter hemma. Tänk om vi haft Coronakrisen för 10 eller 20 år sedan. Då hade vi snackat KARANTÄN på ett helt annat sätt!

Portugal är stängt. Väldigt stängt om man jämför med Sverige. Vi har inga öppna restauranger eller allmänna mötesplatser som gym, idrottsanläggningar, glassbarer eller annat att gå till.

Så vad gör vi? Hur ser en vanlig dag ut?
Här följer några noteringar dag för dag från mina och Portugal Agents dagar i Coronakrisens år under vecka 16.

Möte över muren
Långfredag 10 april

På långfredagen hade vi ett trevligt svenskmöte med distans. Jag och Kari på gräsmattan framför vårt hus och utanför muren som skiljer vår lilla trädgård från den allmänna gatan, två svenska par som vi känner väl. De håller minst 2 meters mellanrum sinsemellan på trottoaren och vi står på gräsmattan typ 4 meter från dem. Inte det intimaste mötet men väl så trevligt!
På eftermiddagen gick jag på vernissage på Österlen! Galleri Rockhead Art hade digital vernissage.

Oväntad morning call
Påskafton 11 april

Vaknar kl 00.30 av hög musik. Är det någon person i något av grannhusen som freakat ut? Kanske klättrar på väggarna i sin karantän och har fläskat på stereon på max? Sedan följde en högtalarröst som gjorde mig nyfiken nog för att gå ut på balkongen. Då ser jag en polisbil med blåljus följd av några lastbilsflak med madonnor, kors och andra katolska symboler. Det visar sig vara någon form av traditionell rullande midnattsmässa.
En svensk kompisfamilj med barn i skolåldern kom förbi och lånade spel och pussel. Lite väl tråkigt att vara i karantän i Portugal när man är i mellanstadieåldern och annars går i den internationella skolan i Marinha Grande som är stängd nu.

Hemmafixare
Påskdagen 12 april

Inga ägg, inga vänner på besök och ingen långmiddag. Men bra ändå! Påskdagen blev en riktig fixardag. Hemmagymmet och relaxen utanför bastun fick sig en rejäl städning och uppfräschning. Det blev hängning av tavlor som stått ”på vänt” i ett år och mycket annat blev utfört som borde ha skötts bättre mycket tidigare.
På kvällen ser vi ”Serotonin” av Michel Houllebecq uppsatt på Stadsteatern i Stockholm i en digital version med en lysande Sven Ahlström på scenen. Hade ju läst boken så det här var ett ”måste”.

Trädgårds- och pooldags
Annandag Påsk 13 april

Det känns som att sommaren är här. Ingen brist på sysselsättning. Odlar upp allmänningen utanför vår lilla tomt – orkar jag ända fram till andra kortsidan? Se bild nedan.
Ägnade eftermiddagen åt poolrengöring och start inför sommarsäsongen.

Arbetsdag som vanligt
Tisdag 14 april

Nu händer det inte så mycket annat än att vi jobbar vidare. Portugal Agent har fortfarande ångan uppe och under tisdagen hade vi ett långt och givande Skypemöte där vi fortsätter att leta efter vägar framåt.

Märkligt
Onsdag 15 april

Besöker den stora mataffären för den stora inhandlingen som vi försöker begränsa till en gång i veckan nu för att inte riskera att sprida smitta i onödan – eller att bli smittade. Vid ingången, där de där automatiska grindarna finns där man också finner varukorgarna, står en man och snyter sig i en sån där gammaldags näsduk av tyg som vissa har full av snor i fickan. Jag stannar upp. Går inte in när han står där precis efter ingången och fräser snor. Jag påpekar hans i mitt tycke olämpliga beteende. Han besvarar inte min kommentar alls. Jag passerar på långt avstånd bakom hans rygg och längre in i butiken hör jag honom snyta sig igen! Har han missat Coronakrisen undrar jag?

Det är folket som bygger landet
Torsdag 15 april

Nu har vårt mäklarkontor varit stängt i fyra veckor. Inget roligt rekord att fira. Sedan öppningen 30 april 2015 har det endast varit stängt någon dag per år; Nyårsdagen samt Juldagen. Annars öppet 7 dagar i veckan.
Hade ett trevligt samtal med Björn på Fastighetsbyrån i Cascais. De har också haft stängt i fyra veckor och de delar vår bild när det gäller spekulanter, visningar och nya uppdrag i den här perioden. Det är helt enkelt mycket tyst och lugnt.
DN: Niklas Orrenius skriver i artikelserien Samhällsbärarna i Dagens Nyheter (på nätet):
”Det är vanliga människor i viktiga roller, som gör sitt allra bästa mitt i en kris som saknar motstycke i historien. Och det är så otroligt vackert.”
Han avslutar med att citera Ulf Lundell från 1996: