Hos Frisören

18 juli 2019

Hos frisören

Går till Frissan i centrala Nazaré där en klippning ink hårtvätt kostar 8.50EURO. Har bokat tid kl 11.30 men blir givetvis sittande i väntsoffan en bra stund efter kl 11.30. Kanske femton minuter eller så. Då blir jag skickad till en assistent som tvättar mitt hår mycket oengagerat och med neutralt ansikte och helt utan kommentarer eller samtal. Efter en stunds sköljning av håret upphör aktiviteten. Jag ligger kvar en stund med nacken mot den hårda porslinskanten av ett handfat och med en handduk lagd över mitt huvud. Tänker: är det klart nu? Är hon färdig med mig? Ska hon inte säga det i så fall? Bäst jag ligger kvar en stund till. Hon ska säkert torka håret eller kanske har hon gått iväg för att hämta något som ska masseras in i håret? Men, nej. Inget händer så till slut reser jag mig upp och då står hon där mot väggen bakom mig med sitt neutrala och tråkiga uttryck i ansiktet. Fortfarande ingen kommentar. Hmm.

Då kommer frisören som brukar klippa mig till undsättning och meddelar att stolen är ledig så jag går dit och sätter mig. Efter lite inledande puff, puff i håret med någon vätska, samt lite kamning, börjar hon till slut klippa mig. Jag sitter med ryggen mot entrén och ser i spegeln ut genom ett stort fönster som går från golv till tak. Strax bakom mig till höger är receptionsdisken och där kommer det in en dam med en stor fisk i en genomskinlig plastpåse. Ganska snart luktar det fisk i hela frisörsalongen och det visar sig att hon går runt bland klippkunderna och personalen och försöker sälja den där färska, (eller, den var nog inte så färsk med den lukten) fisken. Jag fattade ingenting. Allra minst kan jag förstå att personalen i frisörsalongen tillåter damen att kränga fisk som dessutom luktar. Ja, just FISK.

Nu händer än mer underliga saker. En man som får en klippning lite längre in i lokalen börjar köpslå med damen varpå hon ställer plastpåsen med fisken på golvet vid receptionen och går ut. Jag förstår ju inte så mycket av vad de säger till varandra men jag förstår att hon ska komma tillbaka eftersom fiskjäveln blir liggande på golvet och fortsätter att sprida sin odör i lokalen. Min klippare fortsätter frisera mig som om detta är helt normalt, på vilken klippstuga som helst, i vilken stad som helst, i hela världen.

Under tiden som detta utspelar sig ser jag i den stora spegeln framför mig en dam som håller på att städa på en balkong. Hon har bland annat en liten matta som ska bli ren, tror det var någon form av dörrmatta. Hon kammar, borstar och handplockar skräp och små partiklar ur mattan. Detta har pågått en bra stund och fortsätter. Mina tankar flyger runt: En dam ägnar en kvart, kanske tjugo minuter åt en liten matta. En annan dam kränger illaluktande fisk på en frisersalong. Vad sker? Kan man inte dammsuga mattjälveln? Eller i alla fall börja med att skaka och piska skiten ur den? Nej, man tar helt enkelt skräpkorn för skräpkorn och det får bli hur ineffektivt och tidsödande som helst.

Medan jag sitter och blir klippt och dessa tankar far runt i huvudet ser jag i samma spegel fiskdamen komma tillbaka. Nu med stor blå balja med tre andra fiskar i! Det visar sig att mannen som blir klippt strax innanför mig vill köpa en av de där, också stora, fiskarna i den blå baljan. Nu luktar det ännu mer fisk i lokalen och jag sitter som en fågelholk med öppen mun och stirrar på mannen som reser sig upp ur stolen och lägger fram femton EURO i sedlar på disken vid receptionen varvid kvinnan med den uttråkade minen, stenansiktet, assistenten, växlar pengarna och ger fiskdamen tolv EURO och tre till klippkunden.
Nu äntligen lämnar fiskdamen och fiskarna som inte blev sålda, lokalen. Den köpta fisken blev kvar i en plastpåse i receptionen i väntan på att köparen och klippkunden skulle bli klar i frisörstolen.

Några reflektioner:
Man betalar 12 EURO för en i och för sig ganska stor fisk men bara 8,50 för en klippning med tvätt. När jag bodde i Sverige betalade jag 450kr i Stockholm för hårtvätt och klippning. Sätter jag detta i relation till priset för fisken i Nazaré så skulle fisken kosta ca 630kr i en plastpåse på en frisörsalong i Stockholm. Samtidigt lägger en kvinna mittemot minst 20 minuter på att handplocka en liten matta från skräp.

Konklusion:
Tid är inte pengar i Portugal och mat är värt vad som helst.

För att vara helt sanningsenlig:
Händelsen utspelade sig våren 2018. Jag skrev detta direkt när jag kom hem men har inte vågat ta bladet från munnen förrän nu.