Migration till Portugal

27 juli 2019

15 procent av världens befolkning skulle i dag vilja lämna sitt hemland för gott om de hade möjlighet. Migration ses ofta som uttryck för individuell frihet men historiskt är det ett sent påfund. Förtryck, tvång, krig och annat elände har varit de primära orsakerna till migration. Så är det inte med migrationen från Sverige till Portugal. Den sker av lust!

Jag läste en sk ”understreckare” i Svd 23 juli. I texten gör jag en del intressanta iakttagelser som gäller minoriteten av migranter som kan ses som en slags lyxmigrant. Alltså välbeställd svensk som flyttar vidare till Portugal. Inte av nöd – utan av lust!

Understräckaren är skriven av Henrik Höjer som är fil dr i historia och författare.  Han tar utgångspunkt från bland andra nationalekonomen Johan Ruist som nyligen publicerat boken ”Global migration. Orsaker och konsekvenser.” Om jag hoppar över allt det där som handlar om den stora volymen av migration; alltså den som är betingad av tvång, nöd, krig och misär och i stället fokuserar på det som beskriver migrationen från Sverige till Portugal så finner jag flera intressanta iakttagelser som stämmer in bra på det jag själv upplevt och på de svenskar som inte bara köpt en fritidsbostad i Portugal utan också flyttat från Sverige och till Portugal. Emigranter. Immigranter. I Portugal: Invandrare – precis som jag.

Tre procent. Omkring så stor andel av världens befolkning lever i ett annat land än de är födda i enligt FN:s senaste siffror. Det handlar alltså om cirka en kvarts miljard människor globalt sett. Hur många svenskar som emigrerat till Portugal vet jag inte exakt men de senaste åren ser det ut så här; 2016: 582 st, 2017: 777 st och 2018: 786 st. Tittar man på en undersökning som SVIV (Svenskar i Världen) gjort så var ca 3.500 svenskar bosatta i Portugal år 2015. Summerar jag siffrorna fram till och med år 2018 blir det 5.645 individer. Några har väl flyttat även i år så jag gissar att vi svenska invandrare är ca 6.000 i Portugal i dag. Enligt SCB hade Sverige 10.230.185 invånare i slutet av 2018. Vi som har flyttat till Portugal är knappt 0,06% av svenska befolkningen. Sverige och Portugal har ungefär samma folkmängd så vi utgör endast ca 0,06% av befolkningen här i Portugal.  Vi emigranter och invandrare utgör en riktigt liten minoritet i båda länderna. Vad är utmärkande för oss?

Vi har flyttat som uttryck för individuell frihet. Den italienske demografiprofessorn Massimo Livi-Bacci skriver bland annat att ”En lyckad migration bygger på att de som rört sig lyckas bemästra sina nya omgivningar samt föröka sig. Detta är ju ett risktagande, varför mycket talar för att de som väljer att migrera inte är ett helt slumpmässigt urval ur en befolkning, utan skiljer sig från gruppen som helhet. Det kan handla om ålder, kön, hälsa – men även andra egenskaper som riskbenägenhet, nyfikenhet och uthållighet.” Nu är det väl inte många av de seniora svenskarna som emigrerat som förökar sig här i Portugal men i övrigt stämmer det ju att vi har (och måste) lyckats bemästra våra nya omgivningar, att vi är riskbenägna och nyfikna nog för att ta steget.

Anne-Sofie Beck Knudsen forskar vid Lunds universitet och hon konstaterar att ”Data från den stora Amerikamigrationen tyder på att de som utvandrade var mer individualistiska och originella än de som stannade kvar.” Detta gällde alltså sent 1800-tal i Sverige. En annan intressant iakttagelse är följande: ”Det visade sig att personer med ovanliga förnamn var överrepresenterade i passagerarlistorna på Atlantfärjorna vid denna tid. Forskning har visat att de som ger sina barn mer ovanliga förnamn oftare har värderingar som sticker ut från gruppen och bejakar individualism och originalitet. Dessa värderingar ärvs även till stora delar av barnen via uppfostran och prägling.” Hon skriver också ”de som lämnar och rör sig är de som vågar lite mer”. Intressant. Vad heter dina barn? Mina heter Folger och Vilda. Så jag verkar ju stämma in i forskningen.

Joakim Ruists skriver också:  ”ett tydligt mönster som vi sett historiskt och även i dag är att de allra fattigaste i regel inte har råd att migrera, samtidigt som de rikaste sällan behöver flytta på sig.” Svenskar som flyttar hit får nog sägas ligga i det där mellanskiktet inkomstmässigt. Det är de (vi) i mitten som är rörligast. De där i mitten (Sverige som referens) är ju du och jag och alla de som vi hjälpt att skaffa bostad i Portugal. En liten minoritet globalt sett betingad av individuell frihet och en lust att gå vidare i, och med livet.  I artikeln får vi också veta ”att migranter ökar i lycka på sin resa”.

Sammanfattar jag artikeln och den forskning som den hänvisar till får vi en bild av oss svenska invandrare i Portugal som mer än genomsnittligt driftiga och handlingskraftiga. Vi har också ökat vår lycka under resan. Till det kan läggas att vi är riskbenägna, frihetssökande och har högre bildningsgrad än de som stannat kvar i Sverige.

Nu kan man ju få för sig att vi emigranter utgör någon form av supersvenskar. Men, nej, det tror jag inte. Däremot är jag mycket tacksam över mitt tidigare liv i ett fritt Sverige; min utbildning och mitt entreprenörskap där som gjort den här resan möjlig. Jag är också mycket tacksam till Portugal som tar emot mig med öppna armar och hela EU-systemet som gör migrationen möjlig.

Keep on rockin’ in the free world!

Niklas Forsén

Invandrare